Någonstans har jag inte riktigt tänkt på det tidigare år, men det är nu den här terminen det verkligen blommat upp. Förut har det kanske varit att man ska klara sig igenom en kurs, tex fysik och när den sedan är avslutad behöver man inte hålla på med det mer sen. Fast så är det inte, för i verkligheten stöter man på alla olika delar varje dag. Om vi fortsätter på fysikämnet så är det väldigt mycket som har med det att göra när man går in på djupet och verkligen tänker efter. Det är på något sätt svårt att förklara.

I allt man väljer att bli kommer man bli specialiserad på oavsett om det är läkare, lärare, städare, bagare eller kock, så är det i allt man gör. Man kommer inte längre vara den som blir lärd utav någon annan, eftersom man måste stå på egna ben och inse att just i det ämnet är det du som kan allt. Sedan tror jag nästan alla ämnen man läst i skolan medverkar mer eller mindre i alla yrken. Ta kocken som ett exempel, man kanske älskar att laga mat och det är det man vill bli, men tanken bakom att det krävs både mycket kemi, biologi och fysik i grunden kanske inte finns. Jag har i alla fall inte tänkt på det sättet tidigare, men nu när jag har fått en större inblick i det förstår jag mer och en lite rädsla har smygit sig fram. En dag är det jag som är specialiserad i något, jag kommer alltid vara bättre på det yrket jag valt än någon som har ett annat yrke, så är det för alla. Man kan inte välja bort något yrke för att det innehåller det ämnet man minst gillade i skolan, för tänker man efter riktigt noga så kommer det finnas med i allt man kan välja.

Egentligen är det rätt självklart, jag menar jag är en bättre simlärare än någon som inte hållt på med det, bara att jag inte riktigt tänkt på det sättet tidigare. Jag har inte tänkt på att jag har mer kunskap inom något, som jag sedan måste ta vara på och använda. Jag vet inte om ni hängt med i mitt resonemang, men jag har fått en liten rädsla till att lära sig allt inom ett yrke och sedan efter det så är det jag som ska fatta alla besluten. Då pratar jag inte bara om läkaryrket, för det här hjärnspöket har varit med mig i alla tankar de senaste veckorna när jag har försökt att komma på vad som ska hända framåt.

Som nu som jag skrev i ett inlägg att sedan jag kom hit har min syn på människokroppenförändrats helt, till att vara ett system där så mycket spelar in, bestående av ben och muskler bland annat. Man lär sig av kunskapen och man ser saker annorlunda. Kunskap förändrar. Idag behövs verkligen kunskap i allt man gör och egentligen är det självklart att allt bygger på det oavsett hur man fått den. Jag känner ibland i alla fall att viss kunskap kan bli för mycket, vill jag verkligen lära mig det där eftersom det sedan kommer ändra synen på något som jag kanske i dagsläget älskar. Och vissa saker kanske man gillar mycket men man vill inte gå in på djupet för att ta bort glädjen, man kanske inte vill ha det som ett yrke utan fortfarande ha kvar det som ett intresse. Åt andra sidan gör kunskapen oftast att man utvecklas och blir bättre, man får en djupare förståelse. Man lär sig något varje dag utan att man kanske tänker på det.

Jag vet i alla fall att jag ska jobba på att vinna mot den rädslan, jag vet att jag kan och jag vill lära mig. Jag måste bara inse att kunskap inte är farligt och att sedan använda den kunskapen i praktiken är heller inte farligt. Ingen kanske har tänkt på samma sätt som jag beskriver ovan (om ni hängde med) men så har det i alla fall varit för mig. Nu ska jag vinna, jag ska se det som en utmaning och jag ska klara den. Kunskap är inte farligt, kunskap gör så att man utvecklas.