Hittills under den tiden jag bott i Riga har det automatiskt blivit uppdelat i tre perioder. Olika sådana om jag får säga det och det är något jag inte tänkt på förrän nu på senare tid. Fem veckor i februari var veckor då jag hade fullt fokus på det som gällde just då, fixa med lägenheten, lära känna Riga, hitta nya rutiner, bli ett med universitetet osv. Det var också veckor då jag till varje lördagsmys åt popcorn och under veckorna tränade en del på gymmet. Skolan hade ännu inte kommit igång på riktigt då.

I mars-april var det ytterligare fem veckor, men de såg helt annorlunda ut. Jag hade jättemycket att göra när det gällde plugg, jag satt dag ut och dag in med arbeten, maten blev mindre nyttig och portionerna blev större. Humöret var i botten och jag kämpade på för att orka med dagarna. Varje helg gick jag till affären för att köpa en påse nötter och en bit choklad, som ibland blev lite för stor mängd. Träningen uteblev nästan helt och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag hade inget självförtroende kvar och jag avskydde min vardag. Jag ville inte leva på det sättet.

Efter påsklovet bestämde jag mig för att ändra på mig, för att försöka hitta tillbaka till Clara. Hon som var glad och mådde bra. Jag hade en plan beslutad och klar framför mig att jag framåt sommaren inte skulle bo i Lettland längre, utan att jag skulle flytta tillbaka till Sverige. Jag kämpade på med maten och gjorde den mer hälsosam, minskade på portionerna till normalstorlek. Tog bort allt som hade med nötter och choklad att göra och lördagsgodiset blev oftast jordgubbar. Träningen ökade i mängd och jag började promenera till de flesta ställen jag skulle till. Dock var jag lite slappare när det gällde plugg och avslutade mina dagar med lite tvserie-tittande. Men helt klart var jag påväg mot rätt håll, till en friskare och gladare Clara med bättre självförtroende.