Sverigeveckan i fjällen tog hårt på mig, speciellt när det kommer till den mentala biten. Jag vet inte var jag ska börja och jag vet inte hur mycket jag vill berätta. På något sätt måste jag lösa det här själv. Jag måste hitta en lösning och få det här att gå. När jag flyttade till Oxford för tre månader i höstas hade jag ett riktigt break-down redan första dagen jag kom dit. Men på något sätt ändrade allt på sig och jag behövde bara genomlida en ytterligare sådan dag under mina veckor där. Allt blev bättre och tillslut älskade jag det trots att jag saknade Sverige och folket där hemma. Nu såhär i efterhand saknar jag Oxford-tiden riktigt mycket och hade önskat det var längre.
När jag anlände hit till Riga i slutet av januari, hade jag ganska så fullt upp med det mesta att jag inte riktigt hade tid till att känna efter. Jag vet att det även den gången var nära till ett break-down redan första kvällen men jag ändrade på det och lyckades hålla det borta. Sedan dess höll jag allt borta och trots att jag aldrig riktigt hade den ”rätta” känslan i kroppen lyckades jag se positivt i alla dagar och lyckades vända allt till det bättre. Men i och med att jag återigen fick uppleva det där jag hade tryckt bort under en månads tid blev banden ännu starkare och allt ännu suddigare. Jag vet inte hur jag ska beskriva det.
Så idag kom det. Det första riktiga break-downet. Jag försökte och försökte tränga bort det under hela dagen (vårvädret och solskenet hjälpte mig att nästan hålla det borta) men tillslut nu på kvällen blev känslorna för starka. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det har växt inom mig en längre tid, men speciellt sedan förra veckan, en regnig dag i backen. Det började bli ytligare redan på flygplatsen igår eftermiddag. Under natten, störde det sömnen och hela den här dagen har känts värdelös. Men ändå, ändå försökte jag. Den personen jag ser i spegeln är inte längre Clara!
Jag vet inte vad lösningen till detta är, jag vet inte vad det här leder till. Men jag ska låta tårarna få rinna längs kinderna för idag och förhoppningsvis är det klarare när jag vaknar i morgon. Om nu sömn kan lösa något!? Jag vill lösa det här och helst av allt vill jag lösa det här själv, men idag sprack det.