På en ganska så kort tid har jag flyttat hela två gånger. I september till Oxford och nu i januari till Riga. Två helt skilda städer och jag kan inte låta bli att jämföra här och nu med hur det var i Oxford. Och varje gång längtar jag tillbaka på något sätt. Jag har nog inte insett hur bra det var där borta, hur mycket jag älskade det och att jag absolut gjorde det rätta beslutet i att flytta dit för tre månader.

Skillnaderna:
Här går det dricka vatten från kranen, jag har en egen lägenhet, allt är mycket billigare, allt känns mycket mer hälsosammare, högertrafik, kallare klimat, närmre till Sverige, språket, lite mer allvar i självaste pluggandet, folket är mer strikt, euro. Där var jag den enda svensken (mycket fler nationaliteter), engelskan var i centrum, det var en lite mer storstad, nära till London, skolan var liten och mysig (här är den megastor och kall), de var mycket trevligare/hjälpsammare och man kunde kommunicera med dem.

Likheter:
Riktigt bra kollektivtrafik även fast systemet här är lite effektivare, en ny kultur mot Sverige och man kan inte se mina favoritprogram på playen (i höstas Hela Sverige bakar, nu Sveriges Mästerkock). Så mycket fler likheter är svårt att komma på.

Något jag absolut saknar från Oxford-livet är engelskan. Hur jag var jag än var kunde förlita mig på engelska, hur jag kunde hitta det överallt och öva vart jag än gick. Jag saknar London också. Skolan där var så mysig och jag älskade upplägget, vännerna och absolut att vara den enda svensken. Här kryllar det av svenskar och om jag får säga det själv är de inte alls lika öppna, det är jättesvårt att riva barriärer bland svenskarna… Och varje dag tänker jag på hur rolig tid det var. Jag mailade faktiskt med min värdfamilj för någon dag sedan. Det kanske är ett tecken på att när den första känslan är oväntad, så som det var där så kan det bli riktigt bra tillslut. Jag måste bara komma på det.