För att kunna börja på ett nytt kapitel måste jag avsluta det förra först. Så därför vill jag nu förmedla de sista tankarna om Oxford. Hur jag ser på det nu en månad efter jag kom hem mm.

Först och främst kan jag inte förstå att det redan har gått en månad sedan dess. Tiden går galet fort och jag har bara en vecka kvar i Sverige. Men samtidigt när jag tänker efter känns det som om jag har varit hemma förevigt, att jag inte alls har varit iväg. Minnena som jag hade så färskt, börjar sakta avta och bytas ut. Man börjar se den tiden på ett annat sätt, gapet mellan det positiva och det negativa blir större och större. Och numera när jag är tillbaka i Sverige-tänket är det lättare att se skillnader, se vad det var jag saknade, se verkligheten helt enkelt. Ni kanske redan har läst snabbfaktan från hösten i tidigare inlägg. Gör det! Men här kommer det också lite mer i skriven form.

Jag är så tacksam för att jag gjorde det äventyret, för att jag faktiskt vågade att ta steget och att det blev så som jag hade tänkt mig. Jag är oerhört glad över att jag hamnade i den familjen som jag gjorde, eftersom jag hade närhet till det mesta, ett eget rum och huset var väldigt fräscht. Vad jag har hört så var det en av de bästa familjerna.

Att det blev lite strul i bokningen gjorde inte så mycket till sist. Jag menar det blev ju bra ändå och jag är mycket glad över att jag valde att inte åka tillbaka förra veckan, för i stort sätt ingenting. Att jag blev så pass mycket bättre på engelska älskar jag också, att jag varje dag lärde mig något nytt, att jag har samlat på mig så mycket erfarenheter och har fått utforska så många fina platser. Underbart.

Självklart var det inte rosor jämt. Sedan jag kom hem försvann förkylningen, så jag vet inte om det faktiskt berodde på klimatet där? eftersom jag alltid var förkyld. Maten var inte i min smak heller, väldigt mycket fastfood och helst av allt skulle man aldrig ha tid till att sätta sig ner en sväng. Och innehållsförteckningarna skrek socker. Att de var så pass konservativa hade jag inte en aning om och nu när jag är hemma är det ännu mer klart. Sverige är så mycket mer utvecklat, modernare och alldeles fantastiskt.

Men något som påverkade mig mycket där borta var att nu när jag är hemma värdesätter jag många saker så mycket mer. Familjetiden är svår att missa, maten är jag glad för den jag får, att kanske inte alltid behöva göra något speciellt varje dag utan hitta små guldkorn i sin egen vardag är vad jag gör just nu. Min syn har förändrats så mycket på allt.

Jag tror den resan var viktig för mig, jag fick se något annat, jag var tvungen att ta hänsyn till andras livsstilar/kulturer/vardagar. Men framförallt så lärde jag mig så mycket! Inte bara engelska…