Överallt jag går, överallt jag befinner mig så är det engelskan som slår mina öron. Lite konstigt om det skulle ha varit annat, eftersom jag är i England. Men för varenda ord jag hör så märker jag hur mycket bättre jag blir, hur stor påverkan det är att endast höra engelska. Det blir som på ett helt annat sätt mot om jag skulle läst engelska i Sverige. Så fort du hör ett annat språk rubbas det du försöker lära dig. Bara första dagen när jag kom hit lärde jag mig hur mycket som helst, mitt öra ändrade sättet att lyssna på och likaså tankarna. Nu tänker jag varenda tanke på engelska automatiskt, mot vad jag gör i vanliga fall hemma i Sverige. Svenskan försvinner från mig och jag hamnar i någon slags mellangång. Jag försöker bli bättre på engelskan omedvetet, jag använder det varenda minut och jag använder det i vardagen. Bara av att jag ska skriva en mening på svenska redan nu efter en vecka kan ibland vara svårt för mig. Grammatiken och ordföljden ändras automatiskt för mig, vilket jag inte gillar eftersom jag tappar svenskan och gör det svårare för mig att skriva.

Men åt andra sidan så går jag mot en ljusare tid vad som gäller engelskan. För jag är ju trots allt här för att lära mig språket. I dagsläget har jag hamnat i en mellanzone. Jag tappar en del av svenskan eftersom de enda gångerna jag använder mig av det är när jag skriver här, eller via annan social media. Men samtidigt är jag långt ifrån proffs på engelskan så i vissa lägen vet jag inte hur jag ska ta mig till. Jag märker på mig själv nu också att jag vågar ta mer plats, jag vågar försöka prata lite mer och jag vågar göra fel. Att förstå andra är oftast inga som helst problem men när jag ska göra det spontant själv (prata) så blir det många gånger jobbigt. Jag får se vart det här leder…