I lördags gick den trettionde Tjejmilen av stapeln i Stockholm. Lika som jag var förra året var jag även där i år och sprang. 2012 tyckte jag det var alldeles underbart och helt fantastisk stämning. Men väldigt, väldigt lerigt och geggigt, samt mycket regn. I år kontrade vädret med helt tvärtom. Strålande sol och jag vet inte hur många grader. Hetta kan man i alla fall lugnt kalla det. Men det gjorde också att det var riktigt många som startade av de där 33 500 tjejerna som var anmälda. Stämningen när man kom till Gärdet var något enormt mot förra året, helt crazy.

Loppet då? Det började med att jag var lite stressad redan från tidigare. Men jag hann till min starttid med nöd och näppe. Jag visste inte hur kroppen kändes eftersom jag inte hade tränat under hela veckan tidigare. Var det en bra eller var det en dålig uppladdning? Jag kände mig stark och när jag stod vid starten hade jag ett sikte, SUB60. Men redan någon kilometer in i loppet märkte jag att det inte skulle gå, den dagen. Vissa partier började det till o med snurra för mig och jag fick intala mig själv att sakta ner annars kanske jag inte ens tar mig över mållinjen. Jag drack och drack, kroppen ville ändå ha mer vätska. Det hettade i den gassande solen och att det var en lördag i september kunde nog ingen tro. Vid sex kilometer tog det verkligen stopp. Vad är det här? Jag var tvungen att börja gå för kroppen ville inte riktigt. Men snabbt igen efter intaget av banan vid depån, kämpade jag mig igenom de 10 kilometrarna. Kanske inte så snabbt, absolut inte SUB60 men över en minut snabbare än förra året trots nästan en kilometers gång.

Tiden stannade på 1.04.02. Jag kan inte direkt säga att jag är jättenöjd med tiden. Men för att vara så pass varmt är det ändå okey. Sen skulle jag nog haft en bättre träningsvecka innan för nu två dagar senare har jag en sådan träningsvärk i de flesta musklerna. Tillbaka till lördagen, det gick snabbt och snart var loppet över för det här året. Jag kände mig faktiskt starkare förra året och jag var mer nöjd då. Om jag jämför med Midnattsloppet för två veckor sedan var kroppen mycket mer med mig då, jag kände mig starkare då, jag var snabbare i en mycket tuffare bana. Dock fanns inte den hettan då. Av vad jag har hört från andra så var det fler som hade problem med värmen under dagen. Summan blir ändå en helt fantastisk dag, speciellt när det sker i Stockholm. Vad jag älskar den staden. Folket kunde ha varit lite mindre egoistiska, när de tvärt börjar gå vid minsta lilla motstånd. Visst att man kan göra det, jag gjorde ju också det men då ska man gå till höger så de som är snabbare kan springa om till vänster. Trots stora skyltar längs banan var det inte många fler än jag som gjorde så. Vilket blev irriterande för en hel del.