Det har nu gått lite mer än två år sedan jag fick upp ögonen för träning och hälsa på riktigt. Det var sommaren 2011 och jag gick till affären för att köpa en godispåse varenda dag det sommarlovet. Jag hade testat förut att sluta äta godis och onyttigheter, men inget fungerade för mig. Jag kunde inte bara köpa en liten godispåse på lördagen för varje vecka som gick var jag mer och mer beroende av det. Trots allt såg jag mig inte som den mest godisätande personen, men det var långt ifrån måttliga mängder. Så jag var helt enkelt trött på det och satsade. För att jag skulle lyckas var det ”allt eller inget”-principen som gällde, något annat var det inte på tal om. Så som jag alltid är på måndagen då skolan började började jag och min lillasyster en tävling om att den som åt godis, snacks osv fick bjuda den andra på restaurang och bio.

Nu är det hela två år sedan jag åt min sista godisbit. Jag är jätteglad över det beslutet och att jag har klarat av det så länge. Det är sådan lång tid att jag knappast kommer ihåg hur allt gick till. Självklart att det var hur svårt som helst till en början och den första månaden var en tortyr. Men sedan dess har jag aldrig varit sugen på en godisbit, jag har heller aldrig fallit tillbaka. Och vid det beslutet står jag fast vid. Det är så hårt att jag börjar gråta så fort jag drömmer om att jag äter godis, som en mardröm. Jag vill absolut inte falla tillbaka och jag vill absolut inte bryta denna långa tid. Har det gått två år så kan det lika gärna gå hur många år till. Och som sagt har jag aldrig haft det där riktiga suget efter smågodis. Det händer att jag någon gång ibland äter en chokladbit, oftast mörk eftersom jag tycker mjölkchokladen smakar för sött. Jag har nog heller aldrig ätit ett chips eller ostbåge sedan dess, men det är något jag inte tänkter på och lätt blåser förbi mig.

Jag gillar mer hemgjord och naturlig mat med rena, fantastiska smaker. Grönsaker, frukter och nötter är något jag absolut inte säger nej till heller.