Redan när jag kom hem på kvällen efter Vätternrundan i lördags var kroppen så stel att jag kanppt kunde röra mig. Samtidigt gapade den efter sömn. När jag skulle gå ner för trapporna till duschen gick det knappt och det som vanligtvis brukar ta några sekunder, tog minuter. När jag vaknade upp i söndags, dagen efter, var kroppen fortfarande mör, jag hade ont i huvudet, sjukt ont i benen och kroppen styrde inte mina tankar. Jag ville greppa om skeden när jag åt frukost, det gick inte. Jag ville ta på mig kläderna, det gick inte. Jag ville nå ner till fötterna för att sätta på mig strumporna, det gick inte. Jag ville tvätta håret, efter ett tag lyckades jag. Kroppen hade helt enkelt ingen kraft kvar och allt som brukar ske i farten tog evigheter. Jag kände mig helt utslagen.

Idag har det gått fyra dagar sedan prestationen. Kroppen känns fortfarande inte helt fit for fight, men det är åt rätt riktning i alla fall. Jag har lite ont i knävecket fortfarande men en av dov smärta. Det som är värst ät min vänstra hand, som trots att det gått fyra dagar inte vill göra som jag styr den till. Det är som att handen sover hela tiden och jag har lite svårt för vissa saker. Till exempel att ta i, eller att skriva på datorn. Fingerfärdigheten är rubbad på något sätt. Jag antar att den fick ta en smäll under de 30 milen, kanske en nerv kom i kläm. Men lika här, så är det mycket bättre mot var det har varit. Jag hoppas på att det går över snart, bara jag ger det lite tid.