Hela förra veckan var inte speciellt rolig för mig. Det började med måndag morgon då jag äntligen hade fått en tid till läkaren på Gränna vårdcentral. Jag gick dit förklarade hur allt låg till och det enda jag fick av honom var antiflammatoriska tabletter som jag skulle äta i tio dagar för att mina ben sedan skulle bli bättre. Jag förklarade så noggrant jag kunde, men han förstod inte vad jag sa. Jag förstod inte vad han sa. Sedan sa han att ajg inte fick träna någonting förutom lite uppvärmning. Jag frågade honom om jag fick cykla och simma osv, det som jag kan göra utan att det gör ont. Svaret blev nej du kan få ligga på ryggen i sängen och cykla, samtidigt som du viftar lite med armarna. Utländsk som alltid, som tror att de ska vara världens bästa läkare. Så typiskt Gränna vårdcentral. Han förstod knappt vad träning var och likaså vad försäkring var.
Jag gick dit för att sjukgymnasten var lite skeptisk mot mina buckliga benhinnor och att jag behövde en remiss till en expert. Vad jag fick var ett recept på några tabletter. Klockan halv nio, en måndagmorgon, kan ni förstå att jag var rent ut sagt förbannad, arg och ledsen, allt på samma gång. Sen när jag skulle hämta ut det på apoteket var de inte bättre där… Jag hatar Gränna vårdcentral, har ALLTID gjort och kommer ALLTID göra. Till hösten har jag bestämt mig för att byta. Jag hade sett fram emot det där läkarbesöket för att kanske få veta vad som var fel, vad som gör att det gör ont och kanske få ett slut på det här. Jag var helt förstörd när jag kom hem och jag bara grät och grät. Mamma och pappa blev rasande och mamma skulle ringa och skälla ut dem, men samma där så var det en som svarade och inte förstod vad man sa.
Jag gav mig i alla fall inte, så lätt ger jag mig inte. Jag vill ju veta vad det är, något som gjort mig så dyster och ledsen under en längre tid nu. Jag bestämde mig för att ringa min läkare. Jag går dit för min astma, men hon är speciallist på barn. Alltså visste jag inte om det var rätt att gå dit för mina benhinnor. Men jag fick i alla fall en tid i fredags. Jag gick dit, tog med mig mamma så hon kunde förklara ännu mer om allt.
De är så snälla där och verkligen tog tag i allt. Hon ville testa mig medicinskt innan hon kunde konstatera något om mina ben. Hon lyssnade på mitt hjärta, som var bra. Hon tyckte det såg ut som ödemliknande på min hud. Alltså att det bildats vätska i huden, så när man trycker på huden blir det ett vitt märke som sakta försvinner bort. Själv hade jag inte reflekterat över det eftersom jag alltid varit lite så, men när hon visade mig så stämde det nog. Jag har alltid fått märken, men inte att de stannat SÅ länge. Hon fortsatte med blodtrycket. Där var det något som var fel 90/140, vilket är alldeles förhögt! Hon bestämde sig för att jag skulle testas. Alltså direkt vidare från läkaren till Ryhov för blodprov. Jag skulle testat för en mängd olika saker som kunde vara orsakerna. 6 stycken rör med blod var tvunget att testas. För mig spelade det ingen roll, jag har ingen fobi för sådant. Jag gör vad som helst för att bli bättre.
Idag igen skulle jag tillbaka till Lejonungen, alltså min läkare för att kolla blodtrycket igen och få veta svaren på proverna. Proverna kom tillbaka med ett bra resultat, alla förutom ett. Jag har nämligen en rätt så kraftig Dvitamin-brist. Mina värden låg på 44 och normalt är över 75. Så hon skrev ut starka Dvitamintabletter som jag ska äta året om för att få en normal halt. Vad orsaken till bristen är vet vi inte, men nu i alla fall ska jag förhoppningsvis må bättre. Dvitamin påverkar nämligen alla kroppens funktioner. Depressioner, cancer, trötthet, skelettverk osv. Så orsaken till varför jag mått sämre de senaste veckorna kan ha varit det. Förmodligen har jag haft det under flera år, eftersom jag aldrig har blivit testad för det tidigare. Och nu förra året när jag började träna lite tuffare och framförallt löpning orkade inte skelettet med och blev skörare.
Blodtrycket var det också ju, idag var det mycket bättre men fortfarande alldeles förhögt. 80/140 hade jag och normalt i min ålder ska det ligga vid 70/140. Vi ska avvakta lite innan vi kan komma fram till om någon utredning ska göras angående detta. Tills vidare ska jag besöka skolsköterskan en gång i veckan tills terminslut för att kolla blodtrycket, samt att jag ska minska ännu mer på salt och socker. Det binder nämligen vatten.
Jag hoppas det här blir bättre nu och om någon vecka ska jag få komma till min läkares man som är en känd ortoped, så mina benhinnor också kan utredas. Men förmodlingen är det Dvitaminbristen som är orsaken till allt. De tabletterna jag fick av läkaren i Gränna ska jag ABSOLUT INTE äta eftersom de binder vatten och höjer mitt blodtryck ännu mer. Alltså helt fel!! Dessutom är de som Voltaren, vilket jag började min resa med. Något min skolsköterska sa till mig innan jag vände mig till en sjukgymnast.
Det är såhär riktig läkarvård SKA vara, jag är oerhört tacksam för allt som Lejonungen har gjort. Samt att jag ska träna på som vanligt eftersom det motverkar det höga blodtrycket, så Gränna vårdcentral kan slänga sig i väggen.