Jag sitter och funderar lite, samtidigt som jag går igenom gamla bilder. Då och då kommer det upp bilder på mig när jag var som mest sminkad, hade gelé i håret för att hålla knuten på plats och då jag hade en fängelserandig baddräkt på mig. Den tiden var så rolig, den tiden jag var konstsimmare…
För er som inte vet vad konstsim är: det är en liten sport med majoritet av tjejer. Tänk dig lite som dans fast man gör allt (nästan allt) i vattnet. Man kan tävla i solo, par, lag och kombination. Jag tävlade bara i kombination eftersom jag inte satsade lika mycket, jag ville i stort sätt bara hålla på med en vattensport. Simning var för långtråkigt, jag är rädd för att slå mig och därför passade inte simhopp mig, livräddning var För likt simning och vattenpolo finns inte i Jönköping. Så det hela slutade i att jag började konstsimma. Så 2008 anslöt jag mig till konstsimsgruppen. En härlig liten skara, såklart var jag ovigas av alla. Men jag hade en fördel från att jag varit simmare, mina breda axlar. Så jag passade perfekt att stå på i hopp, det var min grej. Jag var bara med på tävlingar som USM, JSM och SM. (Tävlingen jag kommer ihåg väl är JSM 2010 i Järfälla då jag både tävlade med feber och en bruten tå från insimningen dagen innan)
I kombinationen är man en grupp som under lite drygt 4 minuter gör som en uppvisning i vattnet, med olika figurer, hopp och lyft. Det är riktigt ansträngande eftersom man aldrig får röra kanten eller botten, samtidigt som man gärna ska se lite snygg ut också, det får inte se ansträngande ut och mest av tiden håller man till under vattnet. Det är en bedömningssport som både bedömer artistiskt och tekniskt. Jag var med på 7 tävlingar och vår bästa placering var silverplatsen.
Näsklämman är ett måste när du ska stå rakt uppochner i vattnet och göra figurer med benen ovanför vattnet, utan glasögan, med artistsmink och gelé i håret för att frisyren ska hålla i vattnet. Det är nu ett år sedan jag slutade. Det roligaste var att åka på tävlingarna, hela gruppkänslan och de som är duktiga visar fantastiska uppträdanden. Jag slutade för att jag blev för gammal för de flesta tävlingarna och då ansåg jag det som lite trist att endast träna För Att och kunde istället lägga min tid på annat istället. Men ibland saknar jag den tiden.